Kära Besökare

Den unge Daniel fick i en syn om natten reda på vad kung Nebukadnessar hade drömt (!) och kunde berätta för honom om den stora statyn med huvud av guld (Nebukadnessar själv) och en kropp av andra metaller. (Nebukadnessar visste vad han hade drömt, men han ville höra det från någon annan för att kunna vara säker på att uttydningen av drömmen gick att lita på.) Fyra stora riken skulle behärska världen. Men sedan skulle ett annat rike komma, ett "som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk" (Dan 2:44). Samma budskap om Guds eviga rike återkommer tre gånger till i Daniels bok, i kapitel 4, 6 och 7.

Ett rike som aldrig tar slut. Det är Jesu rike, Människosonens rike (se Dan 7:13-14 och Matt 26:64, och även Luk 1:33). Men inte verkar det precis som om Jesus regerar på jorden. Människor, de allra flesta, gör som de vill och frågar inte efter Gud. Inte minst i västvärlden har vi gjort vårt bästa att glömma och förneka Gud, och den som bekänner sig tro på honom och vill lyda honom sitter trångt och ses som suspekt. Har du känt av det? Det kan vara sjuksköterskan som inte vill medverka till att ofödda aborteras, den kristna eleven som blir retad av sina kamrater, företagaren eller artisten som vill göra det rätta och leva rent.

Nog kan man känna sig i underläge i den här världen. Starka krafter står emot Guds rike. Men Jesus säger: "Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket." (Luk 12:32) Det är gott att påminna sig att hans rike har den verkliga makten. Alla andra riken ska ta slut - hans består för alltid. Vissa människor verkar inflytelserika och starka - vi som tillhör Jesu rike har del i slutsegern. Det slog mig när jag läste Daniels bok att detta inte bara handlar om framtiden. Hans rike är ett rike som inte kan besegras - nu!

På ett sätt verkar det ju inte alls sant. Många kristna i vår del av världen föraktas och förlöjligas, och i många andra länder kan de också bli fängslade, slagna och dödade. Men vi har en kamp "inte mot kött och blod" utan i den andliga världen (Ef 6:12). Och i den kampen handlar det väldigt mycket om att stå fast, inte nödvändigtvis att se ut som om vi är segerrika.

Paulus uppmanar oss i Efesierbrevet 6 att ta på oss Guds vapenrustning i den här striden. Det är kanske inte de vapen vi i första hand skulle tänka på. Det är sådant som sanning, rättfärdighet, villighet, tro och "Andens svärd som är Guds ord". Och syftet med striden är att "stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt" (v 13). Trohet - i kärlek till människor, trohet mot Herren och hans ord. Visst vill vi se resultat, men jag blir uppmuntrad till att hålla ut både i framgång och i motgång. Hoppas du också blir det! Med Herrens hjälp kan vi "stå emot på den onda dagen och behålla fältet".

Björn Nissen